Skolan är inte en ö

Skolan, dess elever och lärare befinner sig inte i ett vacuum. De är en del av det omgivande samhället. Runtomkring finns människor som är medlemmar i till exempel föräldraföreningar och religiösa samfund. Det är viktigt att alla dessa samarbetar och drar åt samma håll för att eleverna ska få en så god skolgång som möjligt.

Skolan, dess elever och lärare befinner sig inte i ett vacuum. De är en del av det omgivande samhället. Runtomkring finns människor som är medlemmar i till exempel föräldraföreningar och religiösa samfund. Det är viktigt att alla dessa samarbetar och drar åt samma håll för att eleverna ska få en så god skolgång som möjligt. I projektet ”Kvalitativ och skyddande undervisning för varje barn” har vi därför också inkluderat seminarier för dessa grupper.

Religionen har en mycket central plats i det ugandiska samhället. Uppskattningsvis 90 % av alla statliga grundskolor i Uganda är kopplade till ett religiöst samfund, en ”foundation body” som den kallas. Av de fem skolor som vi arbetar med har två en kristen bakgrundsorganisation (en är anknuten till den katolska kyrkan och en annan till den anglikanska) medan två skolor är muslimska.

Enligt skollagen har grundarna många viktiga uppgifter. De ska bland annat delta i den allmänna förvaltningen av skolan, i övervakningen av undervisningen och i utvecklingen av läroplanerna. De ska försvara skolgång för alla. Därtill ska de främja utvecklingen av religiösa, kulturella och moraliska värderingar och attityder i skolan.

Det sistnämnda märks till exempel genom att varje skoldag inleds med gemensam bön, en bön som är så allmänt formulerad att den passar människor tillhörande olika religioner. Dessutom hålls gudstjänst en gång i veckan i många av de kristna skolorna, medan en del av de muslimska skolorna ordnar middagsböner varje dag. Skoluniformerna återspeglar också religiös inriktning, även om det inte är ett tvång för flickorna att ha huvudduk.

De religiösa bakgrundsorganisationerna har sex av tolv, det vill säga hälften av alla, mandat i skoldirektionen. För ett par veckor sedan hade vi seminarium för dessa personer, tillsammans med skolornas religiösa ledare och rektorer.

Målsättningen var att deltagarna skulle känna till vilka roller och vilket ansvar de har för sin skola, hur de kan uppfylla detta och hur de kan arbeta för att stöda lärarna i uppgiften att se till att alla elever får kvalitativ undervisning och mår bra i skolan. Deltagarna var mycket engagerade och diskussionerna ville aldrig ta slut, speciellt i anslutning till temat om positiv disciplin i motsats till fysisk bestraffning.

Oj, vad det skulle ha varit intressant att förstå allt de sade! Engelska är undervisningsspråk i Uganda senast från årskurs 4, vilket betyder att alla lärare kan engelska och är vana att kommunicera på det språket. Så är emellertid inte fallet med alla andra vuxna och därför gick det mesta av diskussionerna på det lokala språket luganda.

Det var också nödvändigt med översättning av mina inlägg. Det kändes lite konstigt när översättningen ibland var tio gånger längre än det jag hade sagt. Orsaken var att många av orden och uttrycken inte finns på det lokala språket. Det innebar att översättaren måste förklara vad de betydde. Och det gjorde han ordentligt! Till den grad att när jag skulle gå vidare och förklara, hade han redan sagt allt…

Då var det tryggt att veta att översättaren hade varit med på de tidigare seminarierna för lärare och visste ungefär vad jag skulle säga. Annars hade det kunnat gå tokigt, om vi hade helt olika uppfattning av en sak. Här ser man ännu en orsak till varför det är så viktigt att samarbeta med lokala sakkunniga, ansvariga och myndigheter inom samma område.

Helena Sandberg är volontär i Uganda för nätverket Läräre utan gränser. Foto: Michaela Rosenback.