Lärare utan gränser i Myanmar 2018

Jag anlände som Lärare utan gränser till ett varmt och hett Yangon söndagen den 11 februari och ska stanna till den 15 juni om allt går enligt planerna. Hettan i luften kändes som en skön fäll omkring mig när jag steg ut från flygplatsen Mingaladon. Kontrasten till vinterkölden i Helsingfors var stor och tillsammans med jet laggen kände jag mig väldigt trött och sov nästan ett helt dygn. Jag försov mig dessutom från frukosten på hotellet på måndag morgon. Till all tur var också måndagen ledig eftersom det var en nationell helgdag.

Det är meningen att jag denna gång ska jobba tillsammans med Myanmar Mobile Education. Det är en organisation som arbetar med de hundratals barn och ungdomar som arbetar på de otaliga teshopparna över hela landet. Min uppgift blir främst att jobba här i Yangon, 5 miljoners staden.

 Bildkonst

Teshop (Tea Shop)

En teshop är en sorts öppen gaturesturang, typisk för Myanmar. De finns över hela landet i tusental vid vägkanter, gator och trottoarer och man sitter vid låga bord och på låga pallar. På borden finns färdigt kannor med grönt te, som teshopen tillhandahåller gratis. De små tekopparna utan öron ligger i vatten i en stor skål på bordet tillsammans med en skål med snacks i små plastpåsar. Det riktiga teet beställer man med mycket socker och kondenserad mjölk. Till teshoppen kommer studerande, “after work- te” på olika arbetsplatser, eller familjer med medlemmar i olika åldrar. Här får man reda på det mesta som sker och förr var det också det viktigaste forumet för politiska diskussioner, vilket kanske är på kommande igen efter den nu spirande demokratin I landet. Det skvallras säkert också ganska friskt.

Barnarbete i teshoparna

Barnen som jobbar i teshopparna är allt mellan 9 år till över 20 år. De blir ofta skickade av sina familjer från avlägsna byar långt borta på landsbygden eller också från floden Irrawaddys deltaområde. Deltaområdet drabbades av den förskräckliga cyklonen Nargis som ödelade stora delar av det bördiga deltaområdet samt dödade ca 138 000 människor. Det betydde att de som överlevde förlorade nästan allt de ägde. Många flydde till bambukåkstäder i södra delarna av Yangon och försöker på ett eller annat sätt försörja sig. Barnen jobbar ofta i dessa teshoppar och ägarna skickar pengar till familjen som på så sätt får en spottstyver till mat och överlevnad.

Förhållanden för dessa barnarbetare är inte avundsvärda. De arbetar 12-14 timmar per dag, börjar kl. 5 på morgonen och de flesta teshoppar stänger vid ca kl. 19 på kvällen. Barnen bor också i teshopparna, sover på eller under borden, eventuellt i ett bakre rum på mattor. Det ryktas också att många blir sexuellt utnyttjade av teshopsägarna. Det fina i kråksången är att Myanmar Mobile Education (myME) har tagit sig an dessa barn och ungdomar. De försöker ge en grundutbildning till ungdomarna så att de ska få en bättre framtid och till och med i vissa fall en yrkesutbildning. Tyvärr är det inte alla teshopsägare som tillåter att deras anställda ska få gå den här utbildningen. Det kan ju hända att de inte efter genomgången utbildning vill jobba kvar på teshoppen utan söker sig till något bättre. Det beräknas att just nu finns det ca 5 miljoner barn och ungdomar utan gedigen skolgång i Myanmar.

Harry(kvinna) undervisar matematik.

 

Mobila klassrum

 

Myanmar Mobile Education har fyra lastbilar som kör runt till teshopparna i Yangon. Det betyder att de har inrett containers till klassrum för 8-10 elever och placerat dem på flaken på lastbilar. Med andra ord är det en form av mobila klassrum. På taket på bilarna är solpaneler installerade så att det ska finnas tillräckligt med elektricitet för belysning och el till datorer. Mörkret faller redan vid 18-tiden på kvällarna. Kvällslektionerna börjar kl. 19.30 så att eleverna ska ha möjlighet att duscha innan lektionerna börjar efter stängningsdags kl. 19. Samsung och Telenor hör bland andra till sponsorerna för organisationen. Det finns också en förening i USA som stöder organisationen och de får också medel från det egna landet. Bilarna körs av anställda chaufförer. Trafiken i Yangon är verkligen en utmaning, till och med för fotgängare!

Undervisningen

Undervisningen är indelad i nybörjare (3 månader), nivå 1 (6 månader), förberedande nivå 2 (3 månader), nivå 2 (6 månader) samt nivå 3 också 6 månader. Efter varje nivå avläggs prov för att gå vidare till nästa nivå. Just nu finns här i Yangon 5 heltidsanställda lärare samt ett par deltidsanställda. Lärarna har tillsammans gjort upp planer för undervisningen och det undervisas i matematik, myamar=modersmålet, engelska, IT-kunskap och det som vi kanske skulle kalla medborgarfärdighet (life skills). Det sista ämnet innehåller allt från att lära sig klippa och vika och hygien till hur man ska klara av eget företag beroende på nivå. Ja lyfter verkligen på hatten för lärarna, vilka är väldigt engagerade men framför allt för eleverna som kommer “till skola” efter 14 timmars arbetsdag. Både lärare och elever är positiva och eleverna vill lära sig eftersom de vet att skolan kan ge dem ett bättre jobb samt ett bättre liv.

 

 Oo lär barnen vika och klippa.

Eleverna

Jag har varit med som observatör vid undervisnigen i teshopparna. På några ställen tillåter ägarna att eleverna sitter vid borden i själva teshoppen efter stängningsdags. Det är mycket olika nivå på arbetarna såväl i kunskapsnivå som i åldersnivå. Det var ganska gripande att se när tre pojkar i 18-20-års åldern sitter och kämpar med det märkliga burmesiska alfabetet samt håller på att lära sig läsa korta ord – det tycks var frågan om ordbildsmetoden vid inlärning. Vid det andra bordet sitter en annan grupp och lär sig IT-teknik och är redan ganska försigkomna i ämnet. I ett annat hörn sitter en annan grupp och har sitt prov i medborgarfärdighet som avslutning på nivå 2. Ljudnivån från gatan är oerhörd, det tutas i ett och gasas för att komma förbi. Lärarna får nästan skrika för att göra sig hörda. En del av teshopparna låter de yngre barnen ha sin undervisning efter lunch vid ca kl 13 på eftermiddagen. De har varit väldigt smutsiga när de kommer till lektionen eftersom de är mitt upp i sitt arbete. Det är inte främst serveringsarbete de sysslar med utan allt annat tungt arbete som att städa, skura och bära skräp i stora såar och så vidare.

Min uppgift

Mitt uppdrag är att stöda lärarna i myME för att de ska kunna tillämpa litet modernare metoder och särskilt då med tanke på språkundervisning och då gäller det främst engelska. Metoderna är fortfarande gammalmodiga och det enda som gäller är utantilläsning samt att repetera det som läraren säger. Eleverna ska inte tänka själva utan apa efter hela tiden. Jag kommer också att undervisa lärarna i engelska två lektioner per vecka. Det är synd att militärregimen har tryckt ner alla människor i landet. När landet blev självständigt i slutet av 1940-talet var Burma det mest utvecklade landet i Sydostasien, särskilt när det gällde ris- och fruktodling samt utbildning. Just nu ligger landet på bottennivå och det är inte lätt att få det att fungera för alla 60 miljoner invånare I landet. Alla hoppas att utvecklingen till det bättre ska ta fart så småningom men processen är säkert lång och besvärlig.

Yangon den 23 februari 2018

Skrivaren, Ole Sandbacka är en lärare utan gränser volontär som har tidigare arbetat som en grundskolas rektor.

Style undervisar Myanmar, modersmålet och engelska o sammansatt klass.